24 nya scouter – en ledare!


I tisdag hade vi ”prova på” scouting hos oss. Det kom 24 st.
Vi började redan i helgen med att resa en stor portal utanför ICA, där jag bor. Och självklart ville jag att många skulle komma, fast så många!!!!

Nåväl, nu var alla där och det var bara att ”gilla läget”, jag hade ju ändå en ledare till som kunde hjälpa till.
Trodde jag ända tills hennes granne kom och berättade att hon var upptagen med föräldramöte.

Ok, då vet jag vad som gäller. Det är högt tempo och massor med aktivitet, det här är nämligen 7-9 åringar som vi pratar om.
Just den här gången skulle vi lära oss om sjukvård, dvs hur tar vi hand om när någon är sårad/skadad. Vi lärde oss i vilken ordning som saker skall göras, tex att ta hand om din kompis först, sen tvätta dina egna händer, sen pilla ut grus/sten, sen tvätta sår osv.

De skötte sig underbart.

Nästa moment var att ”lämna aldrig en kompis på rygg” och hur vi skulle vända på kamraten. Jag var noga med att visa och berätta. Jag påpekade även att om någon är för hårdhänt kommer jag att säga ifrån.
Vid ett tillfälle såg jag två pojkar som var för hårdhänta, jag gick dit och sa ifrån. Den ena pojken sa ”Får vi en utskällning nu?” Jag svarade ”Ja och det blir inte värre än så här!”. Han såg lite förvånad ut.

Sen var det tillbaks till alla de andra, det var ju 22 andra som jag behövde se efter.

Sista momentet skulle de lära sig ringa till 112 och vad de skulle säga. Allt gick jättebra och jag inser att jag har 24 scouter framför mig som sitter och lyssnar intensivt.
Jag sitter med andra ord och njuter av detta.

Vi kommer till ceremonin och jag avslutar det hela med en ramsa. Då är det tre killar som börjar att flamsa, de får en tillsägelse. Vid andra gången skickar jag iväg dem till en lyktstolpe, så får de står där tills vi andra har slutfört ramsan. Sen ber jag dem komma tillbaka. Efter dessa tillsägelser är det lugnt i ringen, och jag är mycket nöjd med att bara behöva säga ifrån så få gånger trots att det var 24 nybörjar scouter.

Jag tror att det här kommer att bli några toppenpatruller. Jag är mest nöjd med att kunna berätta för dem att jag säger till innan, sen får de lämna gruppen en liten stund. Efter det är de välkomna tillbaka, för de måste få veta att de får flera chanser att bättra på sitt beteende.

Ge nu dina medmänniskor en andra chans, det kan de vara värda.

Redo? Alltid redo!

/Patric


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.