Ja det bör i alla fall vara en utgångspunkt.
Sedan kan jag hålla med om att det är svårt att älska alla, men det är det heller ingen som begär.
Att alla är lika värda är en vacker tanke och en tanke värd att sträva emot.
Sen finns det alltid barn som blir mer omtyckta än andra. Om vi ser på det stora hela blir kärleken utspridda på alla, då vi tycker om olika barn.
Som förälder börjar du med dina egna barn.
Som professionell kan du visst ha dina favoriter.
Men som professionell behöver du även ”se” alla de andra barnen.
Att behandla alla lika är också en vacker tanke och eftersträvansvärd.
Jag tycker att man skall söka efter att ge barnet vad det behöver i just den stunden. Att alltid behandla alla lika skulle också ge dem en falsk bild av hur världen fungerar.
Ute i världen behandlas människor väldigt olika, t.ex. i arbetslivet där en del blir utslitna i förtid.
Det som kan bli jobbigt är när man kan älska ett barn hur mycket som helst men inte det andra och vad gör man då?
Det är ingen ide att du förebrår dig själv för att du har vissa känslor.
Det blir ofta besvärligare om du även ger dig själv dålig samvete och sen försöker kompensera föra detta.
Du känner vad du känner, och de känslor du har är äkta.
Se i stället att det du ger är fullt tillräckligt och äkta.
Titta på varför du gör en åtskillnad, är det för att de är högljudda, elaka, långsamma, överaktiva, stöddiga eller kanske håller dig på avstånd.
Det är oftast lättare att tycka om dessa barn när du själv är medveten om varför du känner som du känner. Och då kommer du lättare att kunna acceptera och behandla alla barn lika även fast du inte tycker om alla.
Sammanfattning:
Det är en god tanke att behandla alla lika, men barn behöver också lära sig hur det fungerar i den stora världen.
Det kan du lära dem under lugnare former.
Det som du ger är fullt tillräckligt, ge dig aldrig dåligt samvete när du vet att du gör ditt bästa.
Tips 1:
Ge barn vad de behöver när det behöver det, i stället för att till varje pris se till att allt skall vara rättvist.
Tips 2:
Fokusera på att ”se” barnen och ge dem beröm och uppskattning.
Tips 3:
Lita på att din omtanke verkligen gör nytta.
Tips 4:
Att behandla alla lika är en god tanke. Men bryt inte ryggen för att nå målet.
Tips 5:
Att sätta gränser är att visa kärlek och omsorg, barn litar ofta på den person som har satt gränser när det verkligen gäller.