Att skrika eller inte skrika, det är frågan!


Som förälder vill vi känna oss lyckade, och varje gång som vi skriker vill vi ofta gå och gömma oss. Vi börjar tvivla på oss själva, våra färdigheter och börjar undra ifall barnen kan samarbeta. Innan du packar dina väskor, låt mig dela några anledningar till att du känner dig tvingad till att skrika, och förslag på hur du kan ändra ditt beteende.

Hur ett barn ser det

Yngre barn dras mot situationer där de upplever den största energin. När en förälder skriker, används det massor med energi och det leder till….uppmärksamhet. Jag vet att det kan vara svårt att förstå att vi faktiskt ger uppmärksamhet till våra barn när vi skriker, men det är omoget tänkande.

Se det från ett barns perspektiv. Vad gör du när du skriker? Du slutar med var du tidigare gjorde, vänder dig om, skapar ögonkontakt med ditt barn och du fokuserar all din uppmärksamhet på barnet. Oavsett hur du ser på det, är det massor med uppmärksamhet.

Att förslå att du skall ignorera barnet önskan om uppmärksamhet, tycker jag är elakt.

När ett barn suger upp all den uppmärksamhet som den får från ditt skrikande, kommer det att skapa en undermedveten tanke baserad på ännu mer omoget resonemang. De tänker, ”Hallo, vad häftigt, att uppföra sig illa ger massor med uppmärksamhet, jag struntat i att de skriker”. Barn har svårt att se den stora bilden ännu, så det har då svårt att förstå hur de skall kunna få annan typ av uppmärksamhet. Såvida du lär dem, och repeterar hela tiden.

Att göra en förändring

Det bästa sättet att ändra när ditt barn får mest uppmärksamhet är att du ändrar ditt fokus, och ser var barnet för majoriteten av uppmärksamheten. Sök att ändra ditt fokus, uppmärksamhet och ord val till slut resultatet. Vad vill hellre att ditt barn gör – istället för att fokusera på vad barnet har gjort. Den enkla ändringen kommer att skapa en massiv ökning i samarbete och starkt reducera ditt behov av att skrika.

Här är ett exempel.

  • Gammalt sätt: ”Varför kan du aldrig klä på dig innan jag måste skrika åt dig?
  • Nytt sätt: ”Tack för att du klädde på dig innan vi behövde gå.”

Det nya sättet använder sig av ett diskret skifte i användandet av ord och visar var du lägger ditt fokus, även om det tar en timme för barnet att klä sig. Om det tog ditt barn en timme att klä sig, hoppa över hur lång tid det tog, för den här gången. Applådera slutresultatet bara. Använd aldrig ”snabba dig på” kommentarer. För varje gång som ”påklädandet” gör framsteg använder du positiva kommentarer, att jämföra med negativa kommentarer.

Ett exempel skulle kunna vara.

  • Gammalt sätt: ”Skojar du med mig, har du bara en strumpa på dig!”
  • Nytt sätt: ”En strumpa på, bara en kvar!”

Hur du hjälper dig själv

Var noga med att du börjar träna en dag som du är väl förberedd. Se till att planera för att ha massor med tid och inga ”bokade” träffar. Skaffa en tidning eller bra bok som du kan läsa medan du väntar. Se till att du har ett gott humör och kan motstå eventuellt gnäll eller gråt som ditt barn kan prova för att skapa fram ditt ”vanliga skrikande”. Kom ihåg att barnet är van vid att få din uppmärksamhet via skrikande, för barnet är det normalt. För att barnet skall kunna ändra sitt beteende, behöver barnet uppleva ett ”nytt normal”. Ett normal där kommentarer kretsar kring vad du vill att barnet ska göra.

Två punkter att trycka lite extra på.

  • Håll ut. Att göra bara en gång är för lite. Barnet behöver verkligen uppleva hur det känns när barnet får uppmuntran från samarbete, så ofta som det är möjligt.
  • Se till att du låter som dig själv, dvs avstå från att överdriva, eller att låta onaturlig.

För eller senare kommer barnet att förstå ditt nya sätt, dvs hur de numera ger uppmärksamhet, och forma sitt beteende därefter. Det här sättet fungerar verkligen.

Tror du att det här kommer att hjälpa dig från att skrika?

Jag tror det, och kom ihåg, det kan krävas en hel del träning från din sida.

Lycka till och ha en härligt lugn och skön helg (eller kanske nästa helg…)

/Patric


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.