Vem uppfostrar vem

Hur du blir förälder i världsklass!

2013-11-15
av Patric Brask
2 kommentarer

Respekt i klassrummet, vem börjar?

Jag har en ledig dag och vill följa med min son till hans klass för att se hur han har det på dagarna.

Jag blev förvånad!

I det klassrum jag arbetar är vi två personer och har full sjå att hålla ordningen, dvs att stötta elever  att vara på rätt ställe och ha rätt saker framme få sin bänk.
Att lära dem prata med låg röst, med sin bänkkamrat, att räcka upp handen när de vill ställa en fråga, att uppmuntra dem att be om lov om de behöver lämna klassrummet.
Ibland är det någon som glömmer och jag får påminna.

De här eleverna går i fyran.

Hörselskydd

Jag har lärt mig att det kan bli högljutt i klassrummen, så jag har hörselskydd i min ficka, för dessa tillfällen.
Denna dagen lämnade jag dem hemma, det var ett misstag! Fast det kunde jag inte veta då.
Jag har bestämt mig för att bara iaktta och sitta i bakgrunden.
Wow, det visade sig vara mycket svårare än jag kunde föreställa mig.

Jag får lite förvarning av min son hur det brukar vara. Han säger att brukar vara ganska högljutt och frågar om jag har mina hörselskydd med mig, jag blir lite förvånad över frågan, och svarar att de har jag lämnat hemma idag.
Han tittar på mig med sned mun, såsom människor ser ut när de tycker att du tagit fel beslut, men sa inget.

Jag blir varm hälsad av läraren som tycker att det är roligt att föräldrar kommer och hälsar på. Tar en stol och sätter mig längst bak i rummet.
Sen börjar cirkusen.

Alla ombeds att lägga undan telefoner och öppna upp sina böcker på sidan X. Läraren får upprepa sig med hög röst, nära skrikläge för kunna överrösta sorlet som är rummet.
Efter ca 5 minuter har läraren fått kontroll över rummet, iallafall över flertalet. Det sitter fortfarande några och pillar på sina telefoner och diskuterar innehållet.
Jag sitter lugnt utan att säga något.
Läraren ger instruktioner, bord och stolar ska flyttas runt för de ska jobba med mikroskåp idag.
Läraren är mycket noga och går omkring i klassrummet för att tydligt visa.

Sen får eleverna sätta igång.

När allt är redo och eleverna sitter vid sina bord, är det några bord som står på fel ställe. Kan säga att jag är INTE förvånad över vilka bord som står på fel ställe.
Det var vid samma bord som telefonaktiviteten var som högst.

Läraren upprepar sina instruktioner och borden hamnar på rätt ställe.
Jag frågar om jag får hjälpa till, jag får en lätt uppgift.

Det är en labbuppgift, dvs de ska lära sig använda mikroskåpen i första hand. Det fungerar olika bra i olika grupper. I de grupper där samarbete fungerar sämst är flest  telefoner uppe!
Jag börjar få svårt att bara se på.

Helt utan synbar anledning går två elever ut från klassrummet, en annan går till hallen för att se var de tog vägen. De två som gick kommer strax tillbaka, fnittrandes. De är helt uppslukna i vad som hände när de gick uti hallen och introducerar sina kompisar för detta. Jag märker att deras fokus ligger på helt andra saker än mikroskåpen.
Läraren frågar hur det går.
Gruppen med elever som gick ut i hallen, säger att de inte får mikroskåpet att funka, att det är något fel.
Läraren kommer för att hjälpa dem.

Lektionen är slut och de ska plocka undan, det går snabbt och rummet  blir återställt och iordning. Några elever plockar ihop sina  grejer och går. Läraren ber dem komma tillbaka. De agerar förvånade och säger att ”du sa ju att vi skulle plocka undan?”
Jag tänker att det finns visst tolkningsmöjligheter här. Det är mer än 5 minuter kvar av lektionen.

Läraren ger nu instruktioner kring en annan lektion som de kommer att ha senare under dagen. Bla att de ska ha ett test, det är viktigt att ha med sig penna och sudd.

Dagen fortsätter på samma sätt. Alla lektioner börjar med försenade elever, de mest försenade kommer 10 minuter efter lektionsstart, utan att be om ursäkt, bara glider in och sätter sig på sin plats.
Saker händer på lunchrasten som tas med in i klassrummet, involverade elever sätter sig i ett hörn av klassrummet och pratar om händelsen tills de känner sig nöjda, sen återgår de till sina platser, mer än halva lektionen har passerat.
Elever pratar så mycket att lärare ber på skarpen att vara  tyst, flyttar om elever för att de ska bli bättre, eleven fortsätter att prata med nya bänkkamrater.
Jag ser elever som pratar i telefon innan lektionsstart och väntar utanför klassrum för att avsluta samtalet, sen går de in, försenade….ingen ursäkt, ingenting, de bara sätter sig ner….som om det är fullt normalt beteende.

Jag blir sårad o mina kollegers vägnar.

Dels för att de inte för göra sitt jobb ordentligt, och dels för att de måste göra någon annans jobb först.

Jag menar så här, vilken vuxen skulle acceptera att göra en annan persons arbete innan de  själva kan göra sitt egna jobb som de är utbildade till att göra?

Det måste lärare göra varje dag. När jag sitter i bakgrunden ser jag hur mycket tid som lärare spenderar på, min tolkning, ren fostran.
Min uppskattning är att mellan 20-25% av deras tid går åt till att fostra eleverna.

20-25%!

Det ger mellan 10-15 minuter varje lektion, det ger i snitt 40-60 minuter per dag (baserat på fyra lektioner/dag), som försvinner till att göra någon annans arbete.

Och vad är detta arbete?

Det är föräldrarnas arbete, det är föräldrarna som ska fostra sina barn. Lärarna ska utbilda barnen, ge dem kunskap, lära barnen hur de söker information, hur de ska vara källkritiska, hur de går tillväga för att sortera bland olika åsikter osv.
Men det är föräldrarna som har ansvaret för barnets fostran.
För att ytterligare förstärka min åsikt vill jag citera Lgr 11 (läroplan grundskolan 11, finns på ”skolverket.se”)

”Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling.”

Där står tydligt skolans del i barnets fostran.

OM lärarna måste göra föräldrarnas jobb, kommer det ta värdefull tid från att undervisa barnen, det som lärare är bäst på.
Föräldrarna MÅSTE göra sitt jobb först. Sen kan lärarna göra sitt jobb.

Tex om läraren har påmint elever om att ni kommer att få ett test i eftermiddag, det är därför extra viktigt att ha med sig penna och sudd(fast jag undrar varför det måste vara extra viktig, det  borde var självklart att alltid ha med sig rätta ”verktyg” på jobbet!), och det ändå är en elev som räcker upp handen och säger ”jag har ingen penna!”.

Jag blir alldeles stum.

Under samma lektion knackar det på klassrumsdörren, läraren ber mig om hjälp och jag går för att öppna. Där utanför står det några killar, jag säger ”hej, hur kan jag hjälpa till?”. En svarar att han ska in i klassrummet, jag säger ”du går inte i den här klassen, så vad ska du göra?”, svaret är att han ska räkna matte. Jag säger ”men du går inte i den här klassen, så vad ska du göra här?”, han svarar att han ska räkna matte. Jag säger ”men du går inte i den här klassen, så vad ska du göra här?”, han säger att han ska räkna matte. Jag blir tyst…inte av häpnad utan av en respektlösa attityden.
Han trodde kanske att jag var vikarie eller nått, och då går det att köra en ”vals” och lura dem. Det gick inte den här gången.
Till slut säger han att han skojade!!!!

Hade jag inte tagit denna dörrknackning, hade lärare fått reda ut detta, vilket säkert gått fortare, men ändå tagit tid från lektion.

Läraren har nu ordnat med lite godis åt eleverna, de tar för sig och det finns så att det räcker till en omgång till. Tacken läraren får är, att några elever kastar godispapper tvärs över hela rummet, och sen sitter och skrattar åt deras tilltag.

Jag sa ingenting till dem om detta…jag berättade för deras föräldrar istället, eftersom jag vet vilka de är.

Min sammanfattning är, jag förstår varför resultaten i skolan går ner, jag förstår var all tid tar vägen, jag förstår varför lärare skriker om mer stöd, jag förstår varför regering lockar med högre löner, jag förstår också varför lärare är så eftertraktade bland företag, jag förstår också varför många lärare blir utbrända och lämnar sitt (kall)yrke.

Och jag var i klassen en dag…

Vilka frågor tänker du ställa till din barn IDAG?
Vad tänker du prata med ditt barn om IDAG?
Hur kan du påverka ditt barn IDAG?
Hur kan du stötta ditt barns klass IDAG?
Vad kan du göra för att förbättra ditt barns arbetsplats IDAG?

Hur kan du stötta ditt barns lärare IDAG?

/Patric

ps mitt barn skötte sig exemplarisk, såklart.
Och så är det, om du besöker ditt barns klassrum kommer ditt barn att uppföra sig ordentlig, för att du är där.
Det jag tipsar dig att göra är att se hur de ANDRA barnen beter sig, de kommer nämligen att strunta i att du är där och vara sina vanliga (stökiga?) jag. Det är då som dina ögon öppnas för hur det är i klassen, eller iallafall ge en fingervisning om läget.

2013-02-15
av Patric Brask
Inga kommentarer

Vippande pall i pulkabacken.

Nu är det verkligen vinter och jag tycker att det är den bästa årstiden. Förvisso är det lite mer meck med att klä på sig och sen gå ut, men jag tycker att det är värt besväret.Photo 2013-02-06 12 25 56

Speciellt när jag ser hur kreativiteten växer när de kommer ut, de har fått ett helt nytt material att jobba med, och det är gratis för kommunerna. Lite syniskt, kan tyckas men då skolorna ständigt får höra hur dålig ekonomin är, blir det extra roligt att kunna erbjuda ”obegränsat” med material.
Det är bara barnens fantasi som sätter gränser.

Pulkorna kommer fram och backen måste prepareras. Denna backe har många barn åkt i, inte den längsta eller den snabbaste. Inte heller den rakaste eller felfria, nej tvärtom.
Den är full av trädrötter, stenar, grenar som hänger långt ner och i vägen, sly som opassande nog har växt upp precis där en bra sväng kunde ha varit.
Oavsett vilket är det här som det händer.

Det är rätt vanligt att killarna sätter igång och jobbar med backen för att den ska bli bättre och passa deras sätt att åka.
När jag gick dit för att se hur det gick, var det två tjejer som hade hittat en pall (som företag fraktar grejer på) som de nu hade släpat upp i backen.
De hade kommit på att den tippade, och försökte nu att få den att tippa. De ropade mitt namn och ville att jag skulle hjälpa dem få den att tippa….tillbaka.
De hade lyckats få pallen att tippa åt ena hållet men inte tillbaka så att nästa kunde åka, utan attt någon måste tippa tillbaka pallen.

Jag hoppades på att de skulle upptäcka att de bara behövde vända på den för att den skulle tippa tillbaka, men de såg inte det, så jag hjälpte dem att se och sen vända på pallen.
Deras backe blev nu helt suverän och rolig att åka i.

Jag blir så glad när jag ser den här typen av kreatitivitet och kan oxå se att det finns några framtida ingenjörer här, att de var tjejer tycker jag var ännu roligare.
Kanske de kan inspirera killarna till nya byggen.

Ha en toppen dag

/Patric

2013-02-14
av Patric Brask
Inga kommentarer

Alla hjärtans dag

En dag då vi tänker speciellt på nära och kära, en tid i skolan då barnen får var kreativa.Photo 2013-02-14 13 11 05
Jag är säker på att många föräldrar får ett litet kort eller metallhjärta eller något annat som barnen har gjort  i skolan.

Själv har jag fått ett hjärta, nu är det ganska länge sen, som hänger på huvudändan på min säng.
Då huvudändan är vit och hjärtat rött, lyser verkligen hjärtat upp där det sitter.

Jag ser den varje gång jag går och lägger mig, det värmer jag kan jag berätta.

Att det står ”pappa” i mitten gör mig ännu gladare.

Tänk att mitt barn har spenderat sin tid, sin värdefulla tid att göra det här för mig.

Ha en härlig alla hjärtans dag.

/patric

2013-02-07
av Patric Brask
Inga kommentarer

4 mm skiljer lycka vs olycklig

Jag var och lyssnade på Maj-Lis Farnes när hon hade en kort föreläsning.

Hon sa många kloka ord vars mål var att få människor att må bättre och därigenom kunna fatta bättre beslut.
Jag håller helt med henne där, mår du bättre kan du fatta mer genomtänkta beslut som har en bättre grund.

En av de saker hon sa var att det endast skiljer 4 mm mellan att känna lycka eller känna sig olycklig.

Maj-Lis berättade om hur vi kan använda vår egen kropp för att stötta oss själva i hur vi kan må bättre, och det innebär att vi höjer bröstkorgen 4 mm.
Jag förstod det som att höja utan med musklerna, och fortsätta att andas normalt.
När hon sa det pekade hon på bröstbenet och samtidigt höjde hon sitt bröst som för att visa.
Bestämde mig för att prova vid olika tillfällen.

Har provat och det är kännbart hur det funkar och hur snabbt kroppen reagerar på signalen. Jag känner en liten ”energikick”, eftersom jag vet att kroppens alla delar hänger ihop och ”pratar” med varandra hela tiden är det ju ganska normalt.
Men ändå känns det bra att få höra från annat håll, som en påminnelse liksom.

Ha en bra dag och höjbröstkorgen 4 mm.

/patric

2012-08-24
av Patric Brask
1 kommentar

Det verkligen ösregnar

Har jordens tur.

Är på väg till jobbet på min cykel och det börjar regna, stannar och sätter på mig mina nya vattentäta byxor från Fjällräven (är så nöjd med dem).

Kommer till jobbet och är redo att ta emot alla mina elever. Några är tidiga och sitter inne och leker.
De som jag möter i dörren ber jag förstås att sätta på sig regnkläder direkt, och de försöker (som elever gör) få slippa sätta på sig för att gå ut, genom att hävda ”men varför får de ANDRA vara inne?

Med stor portion tålamod svarar jag, ”för att jag har precis kommit och de kommer strax få veta att jag är här och att vi är på väg ut.

Sen är vi alla på väg ut, till min stora förtjusning.

Alltid lika spännande att se hur många elever som har riktiga regnkläder, trots att det är en ”I Ur & Skur” skola, där vi är uttalat ute enligt pedagogiken, är det några som saknar ordentliga kläder.
Det är var ett perfekt tillfälle att både se och låta barnen få prova sina regnkläder, vi skall nämligen tälta nästa vecka och då vill jag att ALLA eleverna ska ha ordentliga kläder.

Dåliga kläder = dåliga erfarenheter.

Som förut är det själva påklädningen som eleverna tycker är jobbig, när de väl har satt på sig och kommit ut är det roligt igen.

Det är föräldrar som tycker att det är jobbigt att bli blöt, barn har vanligtvis inga problem med att blöta ner sig.
Det är bara roligt att leka i och med vatten.

Första rasten

Jag är imponerad av mina elever, vid första rasten såg alla att det forfarande öste ner regn och det var inget snack om att smita undan regnkläder.
Det tog mindre än 10 minuter för 35 elever att sätta på sig och komma ut.

Måste vara världsrekord.

Sen njöt vi alla av regnet. Jag fick mer att göra när vi alla gick in, att hänga in i torkskåp och påminna att ta av sig stövlar på ”svarta mattan” osv. Men det är det värt, nya rutiner sitter snart som de ska.

Se alltså till att barnen har ordentliga kläder, då kommer utelivet att bli roligare för dem och för dig.

Väl mött i regnet.

/Patric

2012-08-03
av Patric Brask
Inga kommentarer

Sluta behandla era ungar som kungar

Det är lätt att engagera sig när barn far illa, det är lätt att ta deras parti.

Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov, och det på våra villkor. Självklart är det annorlunda med en nyfödd, de har behov.
De behov jag pratar om är tillfredsställa deras behov av kärlek, gränser, värderingar och normer som de kommer att behöva i vuxenlivet.
Barn behöver förstå att även vuxna behöver egen tid, att få fylla på sina egna behov.
Om vi alltid uppfyller deras behov snabbt, får barnen svårt att lära sig förverkliga sina drömmar (vänta) eller nå andra mål i livet. Om de behandlas som kungar, kan de få svårt att samarbeta. Om de får alla önskningar uppfyllda, kan de få svårt att känna glädje åt saker som sker i livet (låt dem få vänta tills de har åldern inne för ett TV-spel).

Barn som får sina behov snabbt tillfredsställda, lär sig bli egocentriska, och kan få svårt att hantera kriser och motgångar.
Dessa barn lär sig behandla vuxna som sina egna tjänare, och det sprider sig till förskolelärare, lärare, fritidspedagoger.

Det har aldrig varit lättare än nu att skämma bort våra barn, genom att ge dem massor med saker. Och ju mer de får desto mer ”kräver” de, det har det som de har lärt sig.

Inför skolstarten, gör mig och mina kolleger en stor tjänst.

Börja behandla era barn som barn, redan nu. Börja ställ mer krav på dem, så att de börjar vänja sig vid ordning och reda.

Jag uppskattar din hjälp.

Patric

heart in tomato

2012-07-27
av Patric Brask
Inga kommentarer

Bara kärlek, lätt att se om man tittar ordentligt!

Jag brukar berätta på mina kurser att vi skaffar oss filter som vi ”placerar” framför ögonen, och det är genom dessa filter som vi ser världen.
Dessa filter påverkar hur vi ser på saker och ting, och det påverkar våra nästa steg.

Min son tycker inte om tomater, han petar dem åt sidan. Han kan äta tomater i grytor eller på pizza, och han är oväntat återhållsam med ketchup (!).

heart in tomato

heart in tomato

Då blev det ännu roligare när han satt och vände och vred på sin tomat på tallriken, skar bort lite itaget och gjorde sitt bästa att äta upp tomaten. För hans pappa har berättat att det är så nyttigt med grönsaker.

Nåja, bäst han sitter där och karvar, börjar han skratta och säger ”Titta pappa, ett hjärta!”

Han vänder på tallriken, så att jag lätt skall kunna se hur han ser den.
Helt underbart.

För mig blir det än mer tydligt hur mycket kärlek som han ser i sitt liv, mitt pappa hjärta blir alldeles varmt och mjukt.
Om han hade haft någon baktanke här, skulle han lätt ha kunna få igenom vilka förslag som helst…eller nästan iallafall.

Det blev inte lättare att äta upp tomaten, men det blev klart roligare. Han inspirerade även oss andra runt bordet att vara tacksamma för att vi har mat på bordet.
Vi behöver hjälp att se igenom våra filter ibland och det är barn överlägsna på, då de inte har blivit tränade så hårt som vi vuxna ännu.

Tack och lov.

Ha ett fortsatt underbart sommar uppehåll.

Patric

2012-07-15
av Patric Brask
Inga kommentarer

Gammelfarmor har gått bort

En av de få gånger då människor tillåter sig att få känna en annan känsla än glädje eller ilska.

Smärta är iochförsig en känsla, men ändå en typ av känsla som fler kan förstå och relatera till. Det är ändå oftast en övergående smärta och kan lindras på flera sätt.

När en gammelfarmor går bort är det något annat, hela livet stannar upp en stund och begreppet fokus får en annan innebörd.
Världen blir både mindre och större samtidigt, mindre för att du bara ser alla bilder och minnen som har med gammelfarmor att göra.
Och större för att du får en djupare kontakt med ditt känsloliv, den djupare kontakten är ett värdefullt stöd i livet som ligger framför.

Oavsett hur väl förberedd jag har varit, uppstår ändå en djup saknad. En saknad som bara tid kan bota.

Hur kan jag lära mina barn hur de skall hantera en liknande smärta?

Det är nog helt omöjligt att lära en annan person hur de skall hantera smärtan. Genom att få uppleva den själv kan din förståelse öka, och därigenom kan du bli ett stöd för dina barn.
De kommer att kunna se att du blir ledsen, att du blir mer inåtvänd än tidigare. Att du upplevs som mer disträ, att du kommer att prioritera annorlunda. Att du kommer att vara ledsen när du tror att ingen ser.

Barn här lätt för att acceptera och lära sig om du berättar att du är ledsen för att gammelfarmor har gått bort. Barnen ser att det är ok att vara ledsen, de ser att det är ok att få vara disträ, att behöva vara för sig själv en stund. De kommer med all säkerhet att erbjuda sin omvårdnad och sitt stöd. Låt dem få vara med i processen.
När du tar dig tid att sörja och bearbeta din saknad, lär sig barnen hur de skall göra.
Om du försöker att dölja eller ”sopa under mattan” lär sig barnen att sluta känna efter.

Jag vet att det är tidvis är svårt, vi får sällan träna och har kanske ingen erfarenhet alls.

Det viktigaste är att låta barnen få veta varför du är ledsen.

Det kommer att bli bra. Lita på mig, det kommer att bli bra.

/Patric

2012-06-29
av Patric Brask
Inga kommentarer

Organisera DVD-skivor på olika sätt

Hur man kan organisera sina DVD-skivor skiljer sig åt.

DVD-skivor

DVD-skivor

Jag arbetar extra på ett boende för personer med Aspberger. Det är ett arbete som i många fall ger in insikt i hur olik tänk vi har och vad som är intressant för varje enskild person.

Nu senast när jag var där fick  jag frågan hur man kan organisera DVD-skivorna, jag började genast att tänka på flera förslag. Och jag måste erkänna att många av dem var av det klassiska slaget. Dvs ordna efter titlar i bokstavsordning, eller efter vilka skådespelare som medverkar i filmerna.
Men innan jag gav mina förslag frågade jag hur de var ordnade nu, för jag kunde se att det fanns en ordning. Tex stod alla 007 filmerna bredvid varann.

Han svarade mig ”På det enklaste sättet, de står ordnade efter vilka som gav ut dem!”.

Det svaret var bra mycket bättre än mina förslag. Han har koll på vilka som gav ut filmerna och det tycker jag var urhäftigt.
Sen har jag fått flera förslag på hur man kan organisera sina filmer, varav de som kommer från barn är de mest originella och visar på hur vi söker hitta sätt att ordna saker och ting.

Bla enligt färg, man ser över vilka färger som ryggen har och ställer DVD-skivorna med liknande färg bredvid varandra, eller ordna egna kategorier som ”läskiga, inte så läskiga, roliga, tecknade, roliga serier, tråkiga serier osv”.

Om ni kikar närmare på bilden kan ni se att jag har ingen ordning alls på mina DVD-skivor, utan jag bara ställer in dem i bokhyllan. Det kan bero på att jag sällan tittar på filmerna. Jag gissar att mina barn har bättre koll på alla filmer än vad jag har.

Ha en härlig dag och lycka till med organiserandet. 🙂

/Patric

2012-06-22
av Patric Brask
Inga kommentarer

8000 mord innan 13 år

Sommaren är här och med den kommer en hel del barn vara för sig själva medan föräldrar jobbar.
Det är en del av vår vardag och som det ser ut numera.

Stötte på en siffra som gjorde mig förbryllad, en genomsnittlig 13-åring har sett ca 8000 mord under sin livstid. Jag trodde först att det var ett misstag, men sen började jag att räkna efter.
Det fram kom aldrig vilken typ av mord eller om det bara gällde TV. När jag räknade efter kom jag fram till att det kan mycket väl bara gälla TV, annars hade jag trott TV-spel också. Speciellt efter vad mina elever berättar vad som händer i de spel som de spelar, och många av dem får spela spel som har åldergräns 15 eller 18. Jag berättar alltid när chansen ges, att det finns en mening med åldersgräns och att den skall hållas. Tids nog har ni åldern inne för att bli vuxna, men det finns ingen brådska.

Nåväl till min egna uträkning.

Räkna baklänges

Om vi utgår från siffran 8000 och delar den med 7 (jag drog bort de första åren)  får vi ca 1143 mord per år. Delar vi 1143 på 365 får vi mer än 3 mord om dagen. Tar vi fram siffror som visar vår genomsnitts tid framför TV är det 3 timmar/dag (DN 15 juni).
I min uträkning är det lätt att se hur enkelt ett barn kommer upp i tre mord per dag. Särskilt om jag lägger till många av de populära program som går på TV, tex  Vampaire Diarys, CSI NY, där det kan förekomma fler mord per serie.
Det är alldeles för lätt för våra barn att se mord redan vid unga år. Vi kan hjälpas åt att sänka genomsnittet.

Min poäng är att vi vuxna behöver än större utsträckning begränsa vilken typ av TV-program våra barn ser, alternativt vara med när programmen går (sämre) för att kunna förklara vad som sker för barnet. Mest för att hjälpa barnet se skillnad mellan verklighet och fiktion.

Jag föreslår att ta med en boll och gå ut och spela med barnen istället, eller göra pyssel med papper, barnen kommer att uppskatta dig otroligt mycket.

Ha en härlig midsommar och kom ihåg, först sång sen snaps.

/Pata