Då ska jag gå kl 10.00!


Jag hade en stund innan berättat för samma elev att han skulle få spela mera trummor tidigast kl 11.00. Han var av en annan uppfattning och klargjorde för mig vad han ansåg som sin rätt.

Det var sommarlov och jag arbetade under en härlig sommardag. Under sommarlovet gör vi lite andra saker med eleverna då de är mycket färre och vi har i princip tillgång till hela skolan utan att behöva fråga någon annan om det är upptaget. Det är en av de stora fördelar med att jobba på sommaren.
Den här eleven var lite yngre och skulle nästkommande termin få göra sig större bekantskap med musiksalen och alla deras instrument. Trumslagare som jag är tycker jag att det är roligt att få lira lite, så jag tog med mig några elever dit för att spela på instrumenten.
Det gick jättebra, trummorna var mycket populära. Och mycket högljudda, som vid alltför långa sessioner kan ge hörselskador.

Jag har spelat mycket i mina dagar, och alldeles för många utan korrekta hörselskydd. Vilket medfört att jag har nedsatt hörsel, så kallad tinnitus. Mest på vänster öra, där är det mest bullerljud som kommer från hi-hat.
Det betyder att jag har stor respekt för höga ljud och tänker mycket på säkerheten kring ljud och hur jag kan skydda min hörsel, dvs det som är kvar.
Den här erfarenheten är svår att förklara, speciellt för yngre barn som bara tycker att det är roligt att spela.

Min elev hade fått spela i 30 minuter och det är vad ett öra kan klara av utan att det tar skada. Sen måste örat få vila en bra stund, minst dubbla tiden som det blivit utsatt för höga ljud. För att vara ännu mer säker på att örat fått sin vila la jag till mera tid. Allt det här berättade jag för min elev.

När vi lämnade musiksalen kom en annan elev in som åxå ville spela på trummorna. Min elev lämnade musiksalen mycket motvilligt. Vi kom tillbaka till de lokaler som vi brukade och jag föreslog att vi skulle spela ett spel. Det gick bra. Spelet gick ganska snabbt och var slut efter en kvart. Då ville eleven gå till musiksalen för att spela trummor.
Jag sa nej.

Det såg först ut som eleven accepterade mitt nej. Ändå höll jag ett extra öga på eleven. Och när han trodde att jag inte såg smet han iväg. Jag väntade först för att se om han kom tillbaka. När han förblev borta gick jag efter.
Han hade gömt sig på väg till musiksalen och jag passerad honom, när han såg att jag gick förbi skrattade han högt.
Jag hörde honom och stannade upp, och gick tillbaka.

Då och där upplysta han mig om att han skulle gå till musiksalen för att spela trummor.
Jag berättade att tiden var kl 11.00 för honom.
Han envisades med att gå nu och hänvisade till den elev som satt där och spelade, han hade ju fått spela jättelänge!

Jag berättade att det var ingen diskussion som vi hade, jag berättade för honom vilken tid som gällde och att det var för att skydda hans öron. Han brydde sig självklart inte (och vem gör det när du är sex år och vill spela trummor).
Nu kom vi till en kritisk punkt, där jag klargjorde följande. Den tid du får spela är kl 11.00 och då kommer du att få spela i en halvtimme.
Om du däremot går nu, kommer jag att hämta dig, sen låser jag dörren och det blir inget mer spela för dig den här veckan (viktigt att sätta en tidsgräns som barnet kan förstå, därav resten av veckan).

Han funderade en stund, sen sa han hur mycket tid är det kvar. Jag bad att få se hans klocka som han gladeligen lyfte upp. Den stod på kl 06.00!
Jag skrattade högt och insåg att det är svårt att lära sig klockan om den står fel, jag plockade upp min egen istället och kunde avgöra att det endast var fyrtiofem minuter kvar.

Vi gick tillbaka för att spela ett annat spel. När tiden var inne för att spela lite mer trummor, noterade jag att vi gick förbi trä & metall salen…där finns det ju hörselskydd…

Vilken fröjd att få sitta och lyssna med skyddade öron och bara njuta av kreativiteten hos en nybörjar trummis.

Ha en skön sommar och värna om era öron.

/Patric


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.