Visst är klart att det går, men varför chansa på att det kanske går.
Det finns många bra pedagoger men det gäller att hitta dem som passar ditt barn.
Det många psykologer rekommenderar är att barn skall sättas in i dagvård/daghem vid tidigast 3 (tre) års ålder.
De menar att barnets utveckling under denna period är så känslig att barnen behöver känna en trygghet utan att behöva utsättas för nya prövningar mer än nödvändigt.
Att utsätta barn vid den här tidiga åldern för stora grupper kan bli direkt ödesdigert längre fram.
För det första spenderar ditt barn sin vakna tid med andra människor som då påverkar ditt barn mera än du kan.
För det andra är det svårt att prata om värderingar med andra människor utan att någon skall känna sig kritiserad.
För det tredje får ditt barn så många förebilder att det kan bli lite förvirrande för barnet, barnet vet att du är förälder men träffar daghemspersonalen dubbelt så mycket.
Daghemspersonalen har alltså ett större inflytande än du själv.
Det har gjorts undersökningar i USA för att se hur mycket kvalitetstid vi spenderar med våra barn.
Det skrämmande svaret blev 15 minuter / dag.
Det är svårt att tro men vi i Sverige ligger ganska tätt efter, speciellt som vi tar efter USA allt mer.
Vi räknar efter för att se hur mycket tid du har med ditt barn.
Du väcker ditt barn kl. 7.00 på morgonen, och lämnar på daghem/skola vid kl. 8.00.
Där befinner sig barnet tills att du hämtar ca kl. 16.00, efter att ha lagat mat äter ni kl. 17.30.
Barnet skall sen lägga sig kl. 20.00 räknar vi bort en timme för hämtning och matlagning har du alltså 4 timmar till förfogande att lära barnet allt du vill, medan daghem/skola har 8 timmar.
Se tydligare uträkning på ”Statistikrutan”.
Jag vill nämna att efter att ha arbetat en hel dag är många ganska trötta, det brukar påverka energin nivån hos de flesta föräldrar.
När samhället har mer inflytande över ditt barn än du själv har, då blir det också lätt att lägga över allt ansvar till skola och samhälle.
Men det är föräldern som har ansvaret i alla fall oavsett vad som sker.
Med detta som bakgrund sitter du som förälder med allt ansvar, då kan du ju redan från början lära ditt barn vad du vill genom att prioritera ditt barn.
De första tre åren är viktigast. Där kan du lägga den grund som du vill att barnet skall ha.
Det finns väldigt många riktlinjer som skall lärare skall följa inom skolväsendet. Men det är samhället som skall tillfredställas.
Alla barn skall uppfostras till goda samhällsmedborgare.
Jag har efter flera samtal med olika lärare förstått att de handlar efter sin egen uppfattning om hur samhället vill ha det, men det finns ingen tydlig regelbok för dem att följa.
Det är nästan lite orimligt höga krav att ställla på lärarkåren tycker jag.
Hur skulle det kunna se ut om skolan skulle ta hand om uppfostran?
Ta en skola med 800 elever det ger ungefär 20 elever per vuxen och det ska en vuxen hinna med, (utan att det skall påverka kvaliteten (?) på undervisningen).
Problem uppstår när skolan kanske har 300 högstadieelever, då känner en lärare kanske 30-50 elever någorlunda väl.
Om då en elev går i korridoren under lektionstid kan eleven hänvisa till andra lärare ganska ofta och på så sätt skolka från en lektion.
Det är ju praktiskt omöjligt för en enskild lärare att veta var varje elev ska befinna sig vid en specifik tidpunkt.
Min slutledning är att skolorna är alldeles för stora eller i flesta fall underbemannade.
Därför ännu viktigare vad du lär dina barn, dessutom välkomnar skolorna gärna föräldrarnas delaktighet. Skulle det vara så att du behöver hjälp så har skolorna en skyldighet att hjälpa till, så det är upp till dig att stå på dig tills du får den hjälp du har rätt till. T.ex. extra undervisning till ditt barn eller att ditt barn skall få gå i liten grupp.
Lita alltså på din egen förmåga och ta hjälp av skolan.
Sammanfattning:
Visst går det att fixa allt sen, men det tar väldigt mycket mera tid.
Skolan är skyldiga att ställa upp med hjälp.
Med andra ord, om du engagerar dig i barnen (skolan) kommer det mesta att gå smidigare.
Tips 1:
Lita på din egen förmåga och ta hjälp av skola och samhället, du avgör själv vilken hjälp du behöver.
Tips 2:
Ordna så långt som möjligt att spendera tid med dina barn, det kommer du att få njuta av längre fram.
Tips 3:
Stäng av TV:n en gång i veckan och spela ett spel eller gör en rymdraket av pappersrullar.