Inget barn slår ett annat barn utan anledning.
Det finns olika anledningar till att barnen slår, men det finns alltid en anledning.
Det kan vara så enkelt som att de är hungriga eller trötta och då har barn svårare att behärska sitt humör.
Eller så kanske ditt barn försöker få din uppmärksamhet på något sätt.
Sätt dig själv i ditt äldsta barns situation, från att ha varit det enda barnet med båda sina föräldrars uppmärksamhet till att hamna på andra plats utan att förstå varför.
Det äldsta barnet kan få uppfattningen att det har misslyckats på något sätt eftersom föräldrarna skaffar ett barn till.
Det nya barnet blir så omvårdat av föräldrarna och det kan det äldre barnet uppleva som orättvist.
Ofta reagerar det äldre barnet med att försöka få bort det nya ”problemet” för att få tillbaka sin höga rang i familjen.
Och det uppstår en massa konflikter som det äldre barnet inte vet hur det ska hantera.
Det enda som barnet (tror sig veta) vet är att han/hon har misslyckats eftersom han/hon får ett nytt syskon. Här ligger det alltså en massa ansvar på föräldrarna om det ska fungera.
När det nya syskonet kommer händer vanligtvis allt på en gång, mamman åker bort och kommer hem med ett nytt barn.
Det är mycket omvälvande känslomässigt för ett äldre syskon när det kommer ett nytt barn, det äldre barnet får nya rutiner nästan över en natt. Och just att nya rutiner kommer med det nya barnet är oundvikligt.
Men om allt sker när att det nya barnet kommer, skapar föräldrarna (helt onödan) fler ”bevis” åt det äldre barnet att det är pga. det nya barnet att det blev så här.
Det medför en ännu större övertygelse om att få föräldrarna att tycka illa om det nya barnet, så att allt ska återgå till det ”normala”. Och med ”normal” vill det äldre barnet har föräldrarna helt för sig själv igen.
Planera inför detta och gör förändringar i förväg som du vet kommer att ske.
T.ex. en egen säng/eget rum (för att bebisen sen ska sova i er säng), i bilen flyttas bilbarnstolen till baksätet, ev. bytas ut mot kudde (bebisen ska nu sitta i framsätet – gäller bilar utan krockkudde), träna på att klä på sig själv, göra i ordning barnrummet, äta utan att slabba osv.
Alla de här sakerna ska barnet lära sig så småningom, men börja med nya rutiner innan det nya syskonet kommer.
I annat fall associerar det äldre barnet allt det här ”negativa” till när syskonet kom, och vill då bli av med syskonet för att få tillbaka sin ”normala” tid med föräldrarna. Det finns en vinst för dig och ditt äldsta barn att få genom lite planering. Dels associerar barnet alla sina nya uppgifter med att barnet själv blir äldre, dels får det nya barnet mera positiv relation till sitt äldre syskon.
Ett enkelt sätt att undvika problemet är att låta det äldre barnet förstå att det är lika viktigt som förut, kanske t.o.m. mera viktigt nu då barnet har fått ett syskon att spendera tid med. Här tycker jag det är på sin plats att meddela följande.
Jag tycker det äldre barnet
aldrig ska vara automatisk barnpassare åt sitt syskon, t.ex. att låta den äldre se till att den yngre får en smörgås.
ska få uppträda i den ålder som det befinner sig, det är lätt att säga ”du som är så stor ska kunna…”.
ska få vara med dig när du pysslar om det nya barnet, så mycket det vill (och du orkar).
ska läras att dela med sig av sina saker (utom en del speciellt utvalda), och där kan du dela med dig av dina saker så att barnet förstår hur det går till.
själv få egen tid med sina föräldrar.
Det är föräldrarna som har skaffat barnet, se då till att ta hand om det själva. Det äldsta barnet ska få ha ett eget liv utan att behöva vara extra förälder. Sen gör ju också barn som du gör. Om du t.ex. vid något tillfälle slagit det äldsta barnet för att få barnet att göra som du vill, har du lärt barnet att man slår för att få andra att förstå. Du kommer att upptäcka att det är en dålig metod, som fungerar för stunden och det är allt. I det långa loppet är slaget en förlust, jag vet jag har sett det på nära håll i skolor och familjer.
Titta på hur du och din partner gör när ni ska fostra era barn, eller också kan ni titta på hur barnen gör mot andra barn. Där kan ni upptäcka vilka metoder som ni använder. Upptäcker ni något negativt, har ni möjlighet att lägga sig till med en ny taktik. Innan ni har lärt två barn att man slår (stackars det tredje barnet).
Sammanfattning:
Äldre barn slår ofta de yngre för att de är frustrerade av att det yngre barnet har förstört deras relation med föräldrarna. Det nya syskonet har medfört en massa nya rutiner, vilket ger mindre tid med föräldrarna. Eftersom de får mindre uppmärksamhet nu än under sin ”ensamma” tid, gör de vad de kan för att få uppmärksamhet från föräldrarna. För ett barn är negativ uppmärksamhet bättre än ingen uppmärksamhet.
Tips 1:
Planera saker som kommer att förändras t.ex. ny placering i bilen (ny barnstol), gör förändringar innan det nya syskonet kommer.
Tips 2:
Låt det äldre barnet få vara med så mycket det går.
Tips 3:
Ge det äldre barnet egen tid, det får då veta att det fortfarande betyder mycket för föräldrarna.
Tips 4:
Ett barn tar hellre negativ uppmärksamhet än ingen alls, det blir lättare för dig själv om du påminner dig att ge positiv uppmärksamhet till dina barn.
Tips 5:
Inför nya rutiner så smidigt som möjligt, hänvisa till att barnet blir äldre. Se statistikrutan för fler exempel på vad barn kan hjälpa till med vid en viss ålder.