Det är också lite frustrerande att behöva förklara barnets beteende hela tiden.
När barnet far runt som en liten raket.
En tendens blir att dessa föräldrar drar sig för att träffa nya människor då de bemöts som ”dåliga” föräldrar som ej kan styra eller hålla reda på sitt barn.
Dessa barn tar mycket tid och mycket mera än vanliga barn, det här tär på äktenskapet/partnerskapet.
Det här med omgivningens menande blickar uppstår pga okunskap, omgivningen har ingen aning om vad som krävs av dessa föräldrar.
Om du orkar med deras blickar, ta med dig dina barn dit du ska.
Jag tror att du kan vinna mera på det i längden, barnet förstår till slut att du faktiskt bryr dig. Sen låter du dom andra fråga om de undrar, du har fullt upp med att ta hand om ditt barn.
Koncentrera dig på dina barn och gör det bästa du kan.
I och med att dessa barn är så aktiva behöver de i större utsträckning en fast hand och en säker vägledning. De har en utvecklad tendens att tolka vad som sägs (deras hjärnor fungerar mycket bra, det går ofta fort när de associerar), och använder detta till sin fördel.
Du kan undvika misstag genom att vara mycket uppmärksam på vad du säger till barnet. Dvs. i mesta möjliga mån ska du tala klarspråk till barnet:
| Säg:
ta ner fötterna från bordet bär försiktigt sluta slåss nej ja jag ska diskutera med de andra vad sa jag till dig nu? |
undvik att säga:
ha inte fötterna på bordet spill inte nämen barn, bråkar ni nu igen nja kanske vi får vänta och se hörde du vad jag sa! |
Det här är bara en del exempel, men det är en vägledning till dig hur du undviker en hel del misstolkningar. Det är ännu viktigare att hålla sig så kort som möjligt när du talar till dessa barn.
Kan du säga vad du vill säga med fem ord har du kommit långt.
Om barnen förstår fortsätt med fem ord till.
Att ge så korta ”kommandon” som möjligt ger färre tolknings möjligheter, vilket gör det svårare för barnen att tolka vad som är sagt, och det i sin tur ger en bättre kommunikation.
Själv är jag alldeles för lat för att göra saker åt barnen som jag vet de kan göra själva, därför vill jag att barnen ska förstå mig första gången, min lathet blir en sporre att prata så tydligt som möjligt.
Med tydligt menar jag, prata så att barnen vet vad ni vill att de ska göra. Det hjälper givetvis att prata rent utan att sluddra (ni ska bara veta hur mycket mina föräldrar anklagar mig för att prata slarvigt och sluddrigt). Det är oftast lättare för barnen att förstå vad ni vill och vad de får göra i stället för vad de inte för göra.
Har ni mycket överaktiva barn, så mycket att ni själva börjar gå på knäna tycker jag att ni ska be om avlösning.
Det kommer till nytta både för er och för barnen.
Alla små irritations moment blir alltid lättare att se på med lite distans. De kanske t.o.m. blir mindre i omfång och försvinner.
Finns inga mor- eller farföräldrar, annan släkt eller vänner prata med din kommun de ska kunna hjälpa till. Med kommunen är det som alltid, den som skriker högst får till slut hjälp.
Sammanfattning:
Prata klarspråk till barnen, alla barn vill veta vilka regler som gäller.
Det är mycket enkelt.
När vi har lärt oss hur vi ska prata med barnen, kan vi lätt förklara utan att det blir en massa missförstånd. Har omgivningen svårt att förstå din situation kan du lägga tid på att förklara eller så lägger du tid på ditt barn.
Det är mycket för föräldrarna att göra när barnen är små och upp i tonåren, vi skall dock glädjas åt att många av barnen växer ur en stor del av sitt överaktiva beteende ju äldre de blir.
Tips 1:
Du behöver vara näst intill extremt tydlig med barnen, läs exemplena igen och applicera dem i ditt vardagliga liv.
Tips 2:
Träna på att säga vad du vill ska ske, i stället för vad som inte ska ske.
Det är tydligare och mera lätt förståeligt när barnen får veta vad som förväntas av dem.
Se fler exempel i statistikrutan.
Tips 3:
Ge dig själv tid att ladda dina ”batterier”. Det är viktigt för dig och din partner att ni får egen tid till att kunna reflektera och diskutera vad som händer.
Undersök om du kan få lite stöd av din familj eller av kommunen.
Tips 4:
Stimulera deras tankar med olika spel, rollspel (t.ex. drakar och demoner) är jättebra spel.
Här kan ni se hur de tar sig an olika problem och sedan se sambandet med det verkliga livet.
Det går här att ge dem utmaningar och styra deras tänkande i en viss riktning.
Det blir en effekt som visar sig i verkligheten.
T.ex. tror många av dessa barn att ensam är bäst, då kan man skapa äventyr där alla måste samarbeta för att överleva.
De tänker ju fortfarande på samma sätt oavsett om det är verkligt eller fiction.