Jag tycker att du kan börja lita försiktigt med en gång.
Det kan kännas lite konstigt att säga till ett barn som är två månader, men i det här stadiet handlar det om att du pratar om vilka regler du har.
Säg till det här barnet på samma sätt som du skulle till ditt äldre barn eller till din partner.
Det har mycket med tonläget att göra och det förstår ett litet barn. T.ex. när rösten mörknar så har det en mera tillrättavisande karaktär än en ljus röst.
Själv har jag tinnitus så mina barn har tidigt fått lära sig att sluta skrika inomhus. Om de skriker gör det så ont i mina öron att jag behöver hålla för dem eller lämna rummet. Det leder till att de blir utan hjälp eller att det tar mycket längre tid. Mina barn får skrika utomhus och det tar de igen när vi kommer ut.
Många mammor har svårt att se hur ett så litet barn kan ställa till något bus, det kan jag förstå.
Mammor har ett annat band till barnen än vi pappor, desto viktigare blir vår roll att stödja mammor i att kunna säga ifrån.
Det är ju så här, att barnen växer otroligt fort, fråga alla farföräldrar de förstår mycket väl vad jag talar om. Alltså vill vi ge dem en så bra start i livet som möjligt.
Tänk då på att när barnet börjar greppa saker så ger du barnet saker som den får leka med.
Ger du barnet dina nycklar eller din telefon tror den att det är leksaker även när barnet blir lite äldre.
Då kommer du snart att hitta dina nycklar och din telefon på de mest underliga ställen.
I stället säger du nej och ger barnet en leksak och säger ”den här får du leka med”.
Börjar du dessutom redan på en gång barnet börjar att greppa efter saker blir du mindre överraskad när barnet helt plötsligt är tre år och förstår precis hur din telefon fungerar.
Vid tre år ålder har barnet mycket svårare att förstå varför du plötsligt säger nej till saker som de fått göra tidigare. Mammor behöver mycket stöd i den här frågan, det är som allt annat en avvägning.
Redan här visar det sig hur barns föräldrar skiljer sig i sin uppfostran.
Börjar ni då på en gång har ni mer tid på er att jämka ihop era åsikter och komma fram till en gemensam linje. Det är mycket viktigt att barnet förstår att ni föräldrar är överens, ett barn ser minsta tvekan och använder det i sitt försök att smussla till sig extra förmåner.
Sammanfattning:
Hur du än gör kommer du alltid att ha ansvaret för att uppfostra dina barn, så börja på en gång.
Du gör det till en vana och du har lättare för att vara konsekvent. Dessutom kan du och din partner finslipa era olika uppfattningar om uppfostran och komma fram till en gemensam linje.
Tips 1:
Mammor har sina unika band till sina barn och behöver mycket stöd i att kunna börja uppfostra ett litet barn. Tänk på att de växer snabbt.
Tips 2:
Använd tonläge för att förstärka. Mörk röst för tillrättavisning och ljus röst för uppmuntran.
Tips 3:
Ge barnet egna leksaker, om du lär barnet att det är okej att leka med dina nycklar får du skylla dig själv om de är borta på morgonen när du ska åka iväg.