Och det lilla barnet nöp lite till…

Jag står på perrongen vid T-centralen och det är tre barn som hoppar runt och leker tillsammans. Jag såg dem först när deras mammor försökte lugna ner dem.
Två mammor och tre barn.
Ett av barnen klättrade på en pelare med breda stål band som  gick runt. Perfekt att klättra på om du är runt 4-5 år, blev lite avundsjuk en liten stund. Inte för att barnet var 4-5 år och klättrade, utan för att han just klättrade och hade roligt.

Han var den lugnaste av dem alla.
Det var flickornas lek som mammorna försökte lugna ner och det var först när den något yngre nöp den äldre i kinden. Jag stod på avstånd och när jag vände mig om försökte jag lista ut vilken lek de lekte. Jag hann se att det var den äldre som bestämde hur allt skulle gå till. Den ena var runt 4 och den andra runt 3, mycket livliga.

Jag njöt av att se hur de lekte.

Leken var en typ av fånga och sätta i fängelse, för den äldre fick sina händer ”bakbundna” och blev försedd med ”munkavle”. Det här tycker jag är så häftigt, att barnen verkligen lever sig in i leken. Det var nästintill omöjligt för den äldre att ta sig loss, innan den yngre hade lossat på repet. Och det behövde hon bara göra genom att ”vifta med händerna kring den bundnes händer” och då kom hon loss. Det är rätt inställning.
Problemet uppstod när munkavlen skulle avlägsnas. 4-åringen var fortfarande bakbunden och kunde inte ta bort munkavlen så 3-åringen fick göra det. Hon var först mycket försiktig, sen nöp hon till i kinderna på 4-åringen. Då 4-åringen fortfarande var bakbunden kunde hon ”inte göra något”, utan stod kvar och blev nypt.

Första gången gick det bra, andra gången nöp 3-åringen lite hårdare. Då kom tjutet. Och mamman reagerade på leken.

Därifrån jag stod kunde jag se att det kommer att hända något mellan de två små flickorna.
En av mammorna sa ”Nyp inte så hårt!”.

Bra sagt eller?

Njaa, det finns bättre sätt.
Då vår hjärna tänker i bilder, skapade mamman här en bild som ser annorlunda ut hos det lilla barnet. Nämligen så här ”Nyp mummel inte så hårt!”.
Dvs, vår hjärna har svårt att skapa en bild av ordet inte. Dessvärre gjorde 3-åringen som sin mamma sa och gick direkt tillbaka till 4-åringen och nöp en gång till.

Mamman upprepade sin uppmaning.
Men då hade 4-åringen högljutt börjat protestera, så det blev inge mer nypa…på en stund.

Vid ett obevakat ögonblick gick 3-åringen tillbaka till sin ”fånge” och nöp igen.

Jag funderade på att gå fram för att berätta om min iakttagelse.

Mitt tåg kom och de skulle med ett annat, så jag missade min chans.
Hoppas att jag får en ny chans en annan dag. För det är enkelt. Mamman kunde ha sagt ”Sluta nyp!” eller ”Du får smeka kinden försiktigt!”.
Det finns några varianter, det viktigaste är att förstå hur och när vi använder ordet INTE.

Ha en alldeles underbar dag och hoppas att det inte regnar.

/Patric