Nja, det är barnen som har köpt ett spel åt sig för att spela.
Jag satt många stunder och bara tittade på hur det såg ut när de spelade, av erfarenhet vet jag att jag har lätt för att fastna när jag väl börjar att spela. Så jag stretade emot i det absolut längsta.

Det som jag förnöjde mig med var att se hur reaktionen var dem emellan. Den version SuperMario som de har köpt gör gällande att det går att spela två personer på samma bana. Och det i sin tur blir mycket lättare om spelarna samarbetar, det var i detta som mitt intresse stegrade sig.

Jag både såg och hörde hur de beskyllde varandra för än det ena än det andra. Det var stundtals ganska hätska ord med osämja som resultat. Eftersom jag stod vid sidan om tyckte jag att det var enkelt att komma med goda råd, både hur det skulle spela och hur de skulle gå tillväga för att hjälpa varandra för att nå bättre resultat.

En dag var de så osams att det ena barnet bestämde sig för att gå därifrån, en mycket klok val tyckte jag. Det är bättre att gå ifrån än att stanna kvar och allt blir värre och sämre.
I samma stund öppnade det sig en möjlighet för mig att verkligen sätta min övertygelse i omsättning, dvs säga att spela tillsammans och hjälpa varandra nå slutet av banan.

I början var jag en ganska så usel medhjälpare, jag dog hela tiden. Men jag lärde mig snabbt, dels för att det var så tråkigt att behöva vänta när spelet laddade upp nya gubbar hela tiden. Så bara för den skull var det nödvändigt att hålla min gubbe levande. För det andra stoppade det upp spelet för mycket.

Min andra iakttagelse var mig själv, hur jag känslomässigt engagerade mig i detta spel så till den grad att jag blev sittande med mitt barn i flera timmar. Det var först när magen började knorra som jag slet mig från spelet.
Jag blev helt tagen hur bra upplägg de har byggt in i spelet, så där lagom svårt så att du hela tiden utmanar dig att försöka en gång till.
För egen del upptäckte jag att det var mycket lättare att komma igenom banorna med två spelar än det var med en spelare. Jag kunde även visa mina barn hur vi tillsammans skapar olika strategier för att ta oss igenom banorna, det var mycket lärorikt att kunna aktivt visa hur det går till.

För länge sedan hörde jag att det fanns elever som skippade skolan för att stanna hemma och spela online spel, efter den här upplevelsen förstår jag att skolan står sig ganska slätstruken.
Men jag har en idé, om elever frivilligt anmäler sitt intresse för att spela borde vi inom skolan hitta ett sätt så att kunskaps inlärningen blir större och därmed blir även dessa barn fyllda med värdefull kunskap.
Jag har kontaktat Blizzard angående en idé som jag fick, jag väntar på deras svar med spänning.
Tills dess skall jag fortsätta spela SuperMario med mina barn. Det har ännu inte gått så långt att jag spelar när de är borta, har bestämt att jag bara spelar när de är hemma och frågar om jag vill spela med dem. Annars är risken stor att jag fastnar där och missar tiden helt och hållet.

Nu är det sommar och det är få tider som jag måste hålla, jag skall se till att det finns frukt åt oss alla. Sen skall vi spela.

Glad sommar på er alla.

/Patric