Vem uppfostrar vem

Hur du blir förälder i världsklass!

Rektorn såg mig och sa:

| Inga kommentarer

Du gör ett fantastiskt arbete med en eleverna, en mamma (rektorn sa hennes namn) höjer dig till skyarna över hur bra det går, hon är otroligt nöjd.
Jag tackade verkligen för de fina orden, det känns alltid bra när någon tar sig tid att berätta för min överordnade hur det går. Sen blev jag fundersam, för jag hade ingen aning om vilken mamma det var, jag kände nämligen inte igen namnet.

Rektorn sa vilken elev det gällde och då visste jag förstås direkt. Det visade sig att det var en de elever som har mycket energi och ”ställer till en massa bekymmer”. Jag har förståelse för att det kan vara mycket krävande att ha elever som honom i klassen. Han behöver ett speciellt stöd och mycket bekräftelse för att han gör bra saker.
Han såg uppriktigt förvånad ut första gången som jag sa att jag tycker att han är jätterolig att vara med. Han vill veta på vilket sätt och jag förklarade, även efter min förklaring var han osäker på om jag talade sanning.

Numera berättar jag ofta hur rolig jag tycker att han är och hur mycket jag ser fram emot att få spendera lite tid med honom på egen hand. Så fort vi ses i hallen ropar han mitt namn och kommer gärna fram till mig.

Jag kan se vilka svårigheter han har och hur det påverkar andra elever. Det enklaste är att förklara för de andra eleverna att han måste få vara för sig själv en stund. Det är mycket svårare att få pedagogerna att förstå hur mycket egen tid han behöver och speciellt hur mycket det påverkar hela hans dag. Eftersom en del av hans problematik är att kunna sortera bland alla intryck, kan han ibland nästan vara helt slut när jag ”får” honom på eftermiddagen.
Det första vi gör är att gå undan till ett eget rum, någonstans i skolan. Nästan alltid är trä/textil-slöjd salarna lediga, eller gympasalen eller något annat rum. Så att han får vila en liten stund.
Och det är vila från andra människor som är poängen, att begränsa alla intryck för en stund. Han behöver få tid att organisera sina tankar och upplevelser. Att han skall få tid att tänka en hel tanke, dvs från början till slut utan att bli avbruten av någon yttre stimulans. Efter en stund, kan variera allt från femton minuter till en timme, frågar jag om det finns något han vill göra. Har han inga egna förslag, ger jag honom några stycken. Efter den här stunden är han rena fröjden att jobba med. Ibland får jag en släng av dåligt samvete, att tycka att jag är överflödig eftersom han uppför sig så bra med mig. Men när rektor säger så här fina saker blir jag stärkt och det gör förstås mitt jobb ännu mer värdefullt.

Jag är övertygad om att det är de här små stunderna där han får vila som gör enorm skillnad när han kommer hem. Han orkar vara med sin mamma, istället för att leva ut alla frustration som han hållit inom sig under skoltid.

För egen del är det kul att bli uppskattad av att få göra ett roligt jobb.

Ha en härlig helg mina vänner.

/Patric

Författare: Patric Brask

Patric är en stolt pappa till två underbara barn och har arbetat med barn och ungdomar i över 25 år. I sin debutbok har Patric samlat upp mycket av den erfarenhet och pedagogik som har har lärt sig och använd under alla år han har arbetat med och uppfostrat barn. Som läsare får du en inblick i Patrics värld och den vardag han lever i och med barnen. Han ger dig tillgång till den pedagogik han själv har byggt upp och använder med framgång i sitt arbete. Boken är skriven på ett målande och levande sätt med inspirerande och konkreta exempel. Genom boken får du som förälder pedagogiska, enkla och fungerande råd och tips om hur du kan behålla ditt lugn och få dina barn att lyssna på dig. Patric håller också kurser om föräldraskap och barnuppfostran.

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.