Min lille son har räknat ut att det bara är två skoldagar kvar och för honom är det snart sommarlov. Då skall han till farmor och farfar.

För ett tag sedan bad jag barnen skriva ner vad de ville göra på sommarlovet, de fick naturligtvis skriva vad som helst. Några av punkterna var överraskande, men inte punkten med farmor och farfar.
Förra året lyckades vi planera ihop våra veckor så att det passade in med att de var hos mig och att farmor hade semester samtidigt (farfar är pensionär).
Det var en succé, jag undvek att hjälpa till med planeringen. Det fixade de själva så bra ändå.

När en vecka hade gått åkte jag dit för att hämta hem dem. Det jag såg var underbart, den fördjupade kontakt som skett under den här veckan är nästan obeskrivbar. Jag kunde se att alla pratade med varann på ett mer avslappnat sätt.
Och jag funderade allvarligt på vem som hade haft mest utbyte av att mina barn bodde där, om det var mina barn eller om det var farmor och farfar.

Som det såg ut spelade det ingen roll, de hade haft en härlig tid med varann och det är det viktigaste.

När jag nu tittar på årets lista, ser jag att farmor och farfar är med. Min yngste ser redan fram emot alla saker som det skall göra tillsammans. Jag tycker att det är så roligt att barn skapar kontakt med en äldre generation, av flera anledningar. Dels har de ett annat perspektiv på saker, dels har de lärt sig att livet kommer att gå vidare även om man slår sig (eller blir sårad), dels har de förstått vikten av att vila en stund på dagen.
Och mina barn får en stund att bara få vara ompysslade på ett helt annat sätt än när de är hemma hos mig. Jag kan med säkerhet säga att jag lyssnar, lägger på minnet och planerar hur jag skall kunna ge samma upplevelse till mina barnbarn när de kommer.

För det jag kan se, stämmer det gamle devisen att ”barnbarn är livets efterrätt”.

Hoppas att du har möjlighet att ge samma upplevelse till ditt barn.

/Patric