I USA finns en ganska så känd indianstam som heter Navajo.
I många fall har jag hyst ett stort intresse och har mer än en gång blivit imponerad av indianernas sätt att tänka och agera.
Nu har jag ännu en anledning att bli förundrad.
Navajo indianerna hade ett särdeles sätt att prata: ”De talade och sen hade de tystnad!”.
De trodde starkt på att tystnaden förde med sig/gav mer än bara det talade ordet, om vi aldrig tillät tystnad skulle vi heller aldrig få den djupare meningen av de talade ordets betydelse.
Vi som är vana vid att få tid till att prata kan uppleva att det kräver en hel del från vår sida att anamma den här principen.
Jag vet och förstår att det finns mycket att säga och vi vill så gärna.
Idag och i helgen som kommer, lyssna in i tystnaden. Det är en annan typ av aktivitet som försiggår och som många av oss aldrig visste om fanns.
Jag gissar att du kommer höra nya idéer eller tankar, tänka nya idéer eller tankar och sen prata om dessa om dessa idéer och tankar samtidigt som du tar dig igenom livets alla olika skeenden.
Skapa lite tomrum mellan dina idéer och fråga ”tomrummet” att ”tala” till dig om ditt liv.
Jag tror att när vi gör på detta sätt, kommer var och en av oss att upptäcka att vi redan är en del av ett mirakel, som bara ligger runt hörnet och väntar på att vi skall upptäcka dess sanna natur.
Jag önskar dig en lyckosam, mirakulös dag, där du upptäcker en gåva i tystnaden.
Upptäck tystnaden och njut.
/Patric