Därför att deras första språk är kroppsspråk.
Barn ”ser” hur du ”pratar” innan de förstår vad alla ord betyder.
Det första språket, kroppsspråket, är mycket effektivt. Dels för att det är ett tydligt språk och du använder hela kroppen till att säga vad du menar.
Dels är det enklare att förstå, det är en rakt kommunikation.
Och dels för att det är det första språk som ett barn gör sig förstådd på. Det här kallas även för att modellera, dvs ta efter en förebild så som förebilden gör.

Många tycker att barn aldrig gör som de blir tillsagda, men du upptäcker att de lär sig att göra som du gör.
Hur kan det komma sig?
Jo det förhåller sig så här, barn lär sig att använda kroppen först. De lär sig att kommunicera med kroppen innan de har lärt sig att prata.
De enda lärare som finns i närheten är deras föräldrar.
Hur skall de annars veta att de skall gå och inte bara krypa?
Med andra ord, du lär barnet hur det skall använda sin kropp och dess språk.
Detta språk är det som egentligen betyder mest, då det står för ca 70 % av vår kommunikation. Att förstå det gör det lättare att förstå varför barn gör som du gör och inte som du säger.

En annan förklaring till att barn har lättare att ta till sig kroppsspråket är att vår hjärna tänker i bilder och språk utan bilder omvandlas till rent mummel, sätt en bild till ordet INTE och få ett barn att förstå bilden (ganska klurigt!!!).
Ett barn hör alltså ordet ”inte” som ”mummel”.
Det är ett mycket svårt ord som måste tränas in och det tar flera år (läs decennier).

Läs nedanstående meningar:

Mening 1
Tänk inte på en hund.

Vad tänker du på eller rättare sagt vilken bild dyker upp i ditt huvud? Jo, hunden. Den blir också vad du tänker på.

Mening 2
Du får inte hoppa i soffan!

Vad uppfattar barnet? Du får ”mummel” hoppa i soffan. Bra! Det är precis det jag vill, tänker barnet.

Det bästa är om munnen, det talade ordet, och kroppen säger samma sak.
Kom i håg att munnen är en del av kroppsspråket och mycket användbart.
Hur skall du då gå tillväga för att säga detsamma med både kropp och mun?
Börja med att säga till vad barnet får göra i stället för vad det INTE får göra. T.ex. om ett barn klättrar på bordet säger vi ofta: ”klättra inte på bordet”.
Det barnet hör är:”klättra mummel på bordet”.
Du upprepar med starkare röst: ”klättra inte på bordet”, barnet hör; ”klättra mummel på bordet”.
Du nästan skriker:”klättra inte på bordet”.
Barnet hör fortfarande:”klättra mummel på bordet”, fast med skillnaden att den förstår att du är arg när du höjer rösten.
Barnet provar alltså att kliva ner från bordet och du lugnar ner dig. Barnet är förvirrat.

Varför då?
Jo, helt enkelt för att du gav just nu barnet en mixad signal, du sa en sak med munnen men en annan sak med kroppen (aggressivt utseende, viftande pekfinger, stark röst osv).

Vad gör vi för att barnet skall förstå vad vi vill göra i en situation som denna?
Jo, vi talar om för barnet vad vi vill att det skall göra, vi säger: ”Gå ner från bordet.”
Och barnet vet vad det skall göra, och efter många gånger vet barnet att bordet är till för annat än hoppande barn.

När du säger vad du vill att barnet skall göra säger munnen och kroppsspråket samma sak.
Det blir lättare för barnet att förstå vad du säger, helt enkelt.
Alltså tala till barn och utelämna ordet inte så långt det går (betydelsen av ordet inte måste läras in och för att kunna förstås av barnet).

Hur gör när vi talar till en hund?
Jo, vi ger ett kommando som hunden skall utföra.
Mycket enkelt, i stället för en massa: ”det förstår du att om du klättrar upp och tar godis på bordet då blir matte och husse väldigt besvikna på dig det leder ju till att du inte kommer att få bla bla bla”.
Så länge du pratar med hunden tycker hunden att det är jättemysigt, men fattar ingenting av vad som sker.

Sammanfattning:

Säg vad du vill skall hända, det är lättast och enklast så.
Barn lär sig hur du gör, använd det och lär barnen hur det skall göra.
Barn vill göra saker och få din uppskattning och barnet kommer att fortsätta prova tills att du säger positiva saker till barnet. Säger du aldrig något positivt, kommer barnet att göra saker som väcker din uppmärksamhet och få negativ uppmärksamhet.
Ur ett barns perspektiv är negativ uppmärksamhet alltid bättre än ingen uppmärksamhet.
Ett barn gör ingen skillnad på positiv eller negativ uppmärksamhet. De vet bara hur de skall få uppmärksamhet.
Det är sorgligt men sant, dessutom mycket vanligt.

Tips 1:

Säg vad du vill ska hända! Säg det och inget annat.
Om barnet frågar kan du förklara varför.

Tips 2:

Utelämna ordet ”inte” så långt det går (testa att under en hel dag utelämna ordet inte, prova under en timme och prata med vuxna människor).

Tips 3:

Tänk dig att du talar till en hund, en hund ger du oftast ett kommando som hunden skall utföra, det kan hunden förstå och utföra (din omgivning kommer också lättare att förstå vad du vill ha sagt om du säger det).

Tips 4:

Träna på att prata utan att använda ordet ”inte”.

Tips 5:

Hur skulle du säga samma sak endast med hjälp av kroppen?
Lägg sedan till ord som förstärker det du säger med kroppen.
Jag kan, nästan till hundra procent, säga att ordet ”inte” kommer att vara utelämnat.

Jag hörde aldrig att du sa ursäkta!