NEJ, NEJ, NEJ, NEJ (inte vuxna heller för den delen).

Det eftersom hjärnan tänker i bilder och det finns ingen bild som representerar ordet ”inte”.
Alltså måste barn lära sig vad ordet ”inte” betyder, och det ger massor med missförstånd.

Eftersom ordet ”inte” saknar en bild, uppfattas ordet som mummel hos små barn.
Ett tydligt exempel är när du säger åt ditt barn att inte klättra på bordet.
Vad det lilla barnet hör är:

”Klättra MUMMEL på bordet”.

Barnet fortsätter att klättra (trots din tillsägelse) och du säger till igen fast med högre röst den här gången:

” Klättra inte på bordet!”

Barnet hör:

” Klättra MUMMEL på bordet”,

och barnet fortsätter att klättra på bordet.

Du tycker nu att barnet är dum i huvudet som vägrar(?) förstå vad du säger och du nästan skriker:

”Klättra inte på bordet!!!”

Barnet hör fortfarande:

”Klättra MUMMEL på bordet”.

Nu börjar också ditt barn höra din röst – som ju börjar bli högljudd.
Barnet förstår att du vill att den skall göra något annat än vad du säger med din mun och barnet provar att klättra ner.
Du blir lugn och nöjd och har precis lärt barnet dubbla budskap.

Dubbla budskap är mycket svårt för ett barn att förstå. Och lika svårt som det är för ett barn att förstå dubbla budskap, lika enkelt är det för en vuxen att undvika.
När t.o.m. vuxna har problem med att förstå ordet ”inte” hur skall då ett barn kunna förstå och veta vad den skall göra.

Jag tycker att vi skall ändra på våra språkvanor genom att utesluta ordet ”inte” när vi pratar.
Ofta förväxlar vuxna detta ord och missförstår innebörden.
T.ex. om någon frågar:

”Tycker inte du att min mat är god”?

Då svarar du ja, men eftersom meningen innehåller en negation behöver du säga Nej. Så att ditt egentliga svar skall bli Ja (eftersom två minus blir plus, årskurs nio matematik).
Är du förvirrad?
Ditt barn också!

För att kunna svara ordentligt utan att det uppstår ett annat missförstånd måste du svara:

”Ja, jag tycker att maten smakar bra”.

Eller du så kan du säga

”Nej, den smakar bra”.

Du måste oavsett svara med en hel mening för att undvika missförstånd.

Ett exempel till:

Du och din partner är ute och åker bil, det är bråttom och ni har det stressigt, vid nästa korsning skall ni svänga vänster och inte åka över bron till höger.
Din partner (vägvisaren) säger:

”Inte över bron, inte över bron”.

Vad tror ni jag gör (det är jag som kör och jag undervisar i kommunikation)?
Jag svänger höger och kör över bron.
Det blev ytterligare en påminnelse om hur ordet ”inte” kan ställa till förtret och missförstånd. Flera exempel hittar du i statistikrutan.

Hur skall man göra i stället.
Jo, prata så att du säger vad du vill skall hända och utelämna ordet ”inte” så långt som möjligt.
I stället för att säga:

”Inte över bron”

säger du

”Sväng vänster nästa korsning”.

I stället för att säga:

”Klättra inte på bordet”

säger du

”Gå ner”.

I stället för att säga:

”Vill du inte ha mer mat?”

säger du

”Vill du ha lite mer mat?”.

Sammanfattning

Förstår barn ordet ”inte”?

NEJ, NEJ, NEJ OCH Absolut NEJ, även vi vuxna har problem med att förstå ordet INTE. Alltså undvik att använda ordet ”inte” så långt som det är möjligt.

Tips 1:

Gör ett test, prata en hel dag utan att använda ordet ”inte”, så upptäcker du hur många potentiella missförstånd som kan uppstå bara för det här lilla ordet.
Tänk sen hur krångligt det då blir för barn att förstå.

Tips 2:

För skojs skull svara endast med ett ja eller ett nej när någon frågar en fråga med ordet ”inte”, t.ex. ”Tycker du inte du att min sås inte är god?”
Det kan bli väldigt förvirrande jag lovar.
Om du gör det här var noga med att reda upp eventuella missförstånd så snart du kan.

Tips 3:

Säg vad du vill skall hända eller vad du vill att barnen skall göra i stället för tvärtom. Det blir mycket enklare då, jag lovar.

Tips 4:

När du pratar klarspråk inkluderar du ditt kroppsspråk. Det är ett språk som barn förstår. Dessutom blir du mycket tydligare i ditt språk.

När du är arg så älskar jag dig ändå! Aaricia 4 år