Vad är det bästa med mig som pappa?


Jag har börjat en ny kurs, kursen är inriktad för föräldrar som har tonåringar. Jag går kursen i förebyggande syfte.
Det är jag och åtta andra som är där, åtta mammor. Ganska så vanligt. Det är mammor som engagerar sig i barnen.

Det var en mjuk start, vi presenterade varandra och gick igenom vilka barn vi har. Det var en stor spridning, från tre år till tjugofyra.
Vi håller oss till boken ”Älskade förbannade tonåring!”, vet inte så mycket om boken, för jag har inte läst den.

Däremot när jag bläddrade i den hittad jag en fråga som gjorde starkt intryck.
Frågan som skall ställas till dina barn för att ge dem chansen att förklara sin version av hur du är.

Frågan lyder: ”Vad är det bästa med mig som pappa/mamma?

En så enkel fråga kan ge de mest fantastiska svar, det var otroligt vilka insikter som fanns bakom frågan. Det gav mina barn en chans att få organisera sina tankar kring vad de tycker är så bra med mig, och få formulera det till mig.

Jag kan säga att jag önskade att det skulle börja regna, så att ingen skulle se mina tårar. Nä jag skämtar, mina barn är vana vid att jag gråter när jag är riktig glad.
Glädje tårar helt enkelt.

Fråga era barn samma fråga och njut av svaren.

Ha en toppen helg.

/Patric


4 svar till “Vad är det bästa med mig som pappa?”

  1. Hei Patrik!
    Flott at du kan vise følelser. Det er de tøffeste gutta som kan felle en tåre uten å skjems. Dine døtre vil forstå det etter hvert.
    Det er ganske vanlig å være eneste mann på kurs om barn. ”Barn er uferdige og trenger å modnes før de kan bli med pappa på tur.”” Mammas fang er dets trygge havn intill da”, eller hva? Nei, det er bare en spøk! Alvoret i denne problematikken er kanskje at noen mødre holder sitt barn igjen. Binder det til seg og vil ikke slippe pappa til. Da trenger mannen å være tøff. Vise respekt for kvinnens redsel. Være der i mellom mor og barn. Den biologiske forskjellen det er mellom oss menn og kvinner. Vi kan lettere gi barna utfordringer uten å rope, pass deg! Gi barna selv ansvaret for egne handlinger. Utfordringen ligger i det å utfylle hverandre, hvis det går.
    Har selv 4 barn, derav 3 døtre. Barna har stått meg nær siden fødselen. Det jeg har ønsket meg mest av alt i alle år er at mor og jeg kunne være sammen om kveldsstunden, gi barna kjærlighet, nærhet og trygghet.
    Men mor ville ha fri, jeg var ”barnepasseren” i hennes øyne og slik følte jeg det også. Det som skjedde var at avstanden mellom mor og meg økte. Barna valgte meg som omsorgsperson. Uheldigvis ble det skilsmisse, men jentene har vokst opp med meg.
    Det har gått greit men ikke uten sår.
    Er det slik mon tro: En mann kan lettere akseptere en kvinnes barn enn en kvinne kan akseptere en manns barn?

  2. Hej Jens,
    Tack för stödet, det är svårt ibland att våga vara så här öppen. Speciellt på en publik sida som den här.
    Via de föräldrakurser som jag haft, har jag lärt mig att någon behöver börja för att vi skall förstå att det är OK för män att visa sina känslor på andra sätt än genom aggressivitet.
    Jag har blivit benämnd som ”KRAM-märkt” pedagog, just för att jag tillät barnen. Det var något som saknades i deras liv. I min bok skriver jag att ”skägga” barn och det var ett sätt som använde för att komma runt stämpeln som kramar har. Eftersom jag lärt mig att många elever med problem saknar en sund kontakt med en vuxen, började jag be om en kram om inte fick en, ”hotade” jag med ”en skäggning”. Som betyder att jag gnuggade min orakade kind mot deras kind, det kan varje barn intyga att det gör ont efter ett tag.
    Resultatet var att jag räddade deras ansikte, då alla fick samma behandling. De kunde då alltid säga ”Det är lika bra att ge honom en kram annars blir man skäggad.”. Det jag kände men ingen annan såg, var att de som behövde mest kramade lite mer och lite längre.
    Jag kan känna igen mig i dig, då mina barns mor gärna gjorde karriär och jag var hemma. Min kontakt med barnen är underbar.
    Precis som du säger har det gått men inte alltid utan sår.
    Ha en härlig dag.
    /Patric

  3. Hej Jens,
    Jag läste ditt kommentar igen, och jag vill nämna att jag blir bättre på att visa mina känslor.
    Igår hade jag en föreläsning med en vän till mig, Assaf Chalif.
    Vi pratade om ”Fred – påverkar”, vårt mål var att visa hur vi kan medvetet förändra vår attityd och därigenom göra en kraftig förändring. Jag delade med mig av mina känslor som jag gick igenom under skilsmässan och tiden efter. Det var många stunder där känslorna tog över och jag tappade rösten, responsen från publiken var härlig. De grät med mig.
    Tycker att det var underbart att se, ett mål som jag har är att kunna hjälpa människor öppna upp och komma i mer kontakt med sitt inre liv.
    Det känns som jag är på rätt väg.
    Tack för din kommentar.
    Patric

  4. Takk Patrik!
    Flott at du tør å vise følelser, stå oppreist og sterk likevel. Vise ansikt. Være den du er. Fortelle historien slik den er. Da viser du at det går an.
    Å ha dette målet med å hjelpe mennesker med å åpne opp sitt indre er flott. Du er utvilsomt på rett veg. Jeg kommer gjerne en tur for å høre på dere en gang.
    Lev vel!
    Jens Erik

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.